Det finns en tax för alla smaker!
Vår ras har nämligen rikedomen att ha nio olika varianter. Först har vi tre hårlag: korthår, långhår och strävhår.
Sedan finns alla dessa i tre storlekar: normal, dvärg och kanin.
Ursprung
Taxens ursprungsland/hemland är Tyskland och rasen ska ha uppstått och renodlats från lågbenta tyska stövare.
Taxen, i tysktalande länder kallad Dachshund eller Teckel, är känd sedan medeltiden då det från stövare fortlöpande avlats fram hundar speciellt lämpade för grytjakt. Från dessa kortbenta hundar härstammar
taxen, erkänd som en av de mest mångsidiga och användbara jakthundsraserna. De första taxarna i Sverige var allround-jakthundar, men kom att alltmer bli specialiserade som grythundar och långsamt drivande hundar. Svenska Taxklubben
grundades 1901.
Användningsområde
Taxen är en mångsidig jakthund. I samband med ökningen av rådjursstammen i Sverige under 40-talet uppstod behovet av små, långsamdrivande hundar
och taxen utvecklades till en populär rådjursspecialist. Även om intresset för grytjakt i Sverige minskat betydligt får vi inte glömma att många av rasens särdrag och formatet framavlats för att få en användbar
grythund. De flesta taxar är framförallt trevliga familjemedlemmar och det är en av världens mest spridda hundraser.
Hälsa
Taxen är en förhållandevis frisk
ras och blir ofta mycket gammal. Svenska Taxklubben verkar för att rasens uppfödare ska bedriva avel på mentalt och fysiskt friska och sunda hundar. Diskbråck och liknande ryggproblem drabbar taxar lite oftare än andra raser.
Taxuppfödarna har fokus på att det är den sjukdom som är viktigast att ta hänsyn till i avelsarbetet. Man undviker att använda taxar med ryggproblem i aveln och följer den forskning som sker inom området. PRA (ögonsjukdom)
förekommer ibland. Rasen finns med i de Särskilda Rasspecifika Domaranvisningarna (SRD).
Egenskaper / Mentalitet
Taxen är till sin natur vänlig med ett jämnt temperament, varken nervös
eller aggressiv. Rasen är en passionerad, uthållig och energisk jakthund med utmärkt näsa. En tax ska alltid utstråla mod och självsäkerhet samt vara envis och energisk. Dessa egenskaper gör också taxen till
en mycket uppskattad sällskapshund. De långhåriga varianterna och dvärg- och kanintaxar har ofta inte så utpräglade jaktegenskaper.
Storlek och utseende
De har korta ben, långsträckt
kroppsform, kraftigt käkparti med välutvecklat bett, vilket är viktigt för en grythund. Rasen förekommer i tre olika storlekar där bröstomfånget avgör vilken variant den tillhör. Kanintax: hanar
27 cm - 32 cm, tikar 25 cm - 30 cm, vikt ca 3 - 4 kg. Dvärgtax: hanar 32 cm - 37 cm, tikar 30 - 35 cm, vikt ca 4 - 6 kg. Normaltax: hanar 37 cm - 47 cm, tikar 35 cm - 45 cm, vikt helst inte
över 9 kg. Rasen förekommer också i tre olika hårlag; kort-, lång- och strävhårig. De vanligaste färgerna är svart med tanteckning, röd eller viltfärgad.
Pälsvård
Pälsen på den korthåriga taxen ska vara kort, tät, glänsande och slätt åtliggande. Den kräver ingen särskild skötsel. Pälsen på den långhåriga taxen ska borstas och kammas med
jämna mellanrum så att tovor inte bildas där håret är extra långt. Den strävhåriga varianten har en päls som behöver trimmas. Pälsen består av två lager; täckhår och underull.
Ju fortare valpen/unghundens päls växer, desto tidigare bör den ses över första gången. I praktiken kan det handla om 5–6 månaders ålder. Pälsen ska inte klippas.
S:t Berhardshunden glodde,
Jag hörde aldrig knax,
Men gu´vet vad han trodde,
Om denna lilla tax!
Nils Ferlin